en örfil och en utsträckt hand!

Publicerat

För vilken gång i ordningen du lovat dig själv att ta tag i det där som skaver har du ingen aning om. Men du vet förmodligen lika väl som din omgivning att det återigen är tomma löften. Du har sagt det så många gånger, och du har svikit dig själv minst lika många gånger. “Men den här gången känns det annorlunda” Eller hur…

I samma ögonblick som du bestämt dig för förändringen börjar du leta efter nödutgångar. Du försöker hitta ursäkter till att det eventuellt är ok att inte göra det du faktiskt säger att du måste.

Grejen är den att du inte måste någonting. Men om du inte är nöjd med din tillvaro. Eller inbillar dig själv att du är nöjd för att slippa göra jobbet. Då blir ditt “måste” ångestladdat och jobbigt. Du har ju faktiskt lovat att du inte skall utsätta dig själv för ångest och jobbiga saker. Så du ger upp. Du tror att du är snäll mot dig själv som inte låter dig utsättas för något jobbigt och ångestframkallande.

Här har du gett upp i tron om att du är snäll mot dig själv och känner en viss nöjdhet.

Vår omgivning

Det är då de som står dig närmast skall ge dig en örfil och tala om för dig att du har helt fel. 

För ibland fattar vi inte själva. Då är det finaste våra vänner och familj kan göra är just att ge oss fingret. Eller kanske en örfil och ruska om oss så att vi vaknar till liv.

Ångest och rädsla är vår drivkraft. Vi är av naturen bekväma och lata av oss. Vi försöker med alla medel undvika faror och hot som kan skada oss. Det är förvisso en bra egenskap, men inte när vi hamnar i ett läget där allt blir hot och faror. När vi hamnar i en passivitet och helt stannar upp med att leva och utvecklas som människor och individer.

När vi helt stannar upp och blundar för våra drömmar. Låter rädslan och oron kontrollera våra liv, det är då vi behöver den där örfilen eller fingret. När våra närmsta tvivlar till hundra procent på våra ursäkter, och tvingar oss att fortsätta. Det är det finaste man kan göra mot någon.

Se till att vara den här personen. Se till att omge dig med dessa personer. Tvivla på ursäkterna och fortsätt, för vi är inte framme än på långa vägar!

Mod är inte att vara orädd, mod är att vara rädd men att göra det ändå!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.