OJ DÅ!

Publicerat

För några veckor sedan var jag och min sambo på Ikea. När vi går omkring i varuhuset så ser jag en kille på 4-5 år komma springandes. Han har kommit efter sina föräldrar och skall springa ikapp dem. Gissar att han hittat något superspännande att som fångat hans uppmärksamhet vilket gjort att han hamnade på efterkälken.

Han springer mot sina föräldrar med lite hoppsasteg och plötsligt snubblar han och gör en riktig faceplant. Det är en riktig smäll och han stupar framlänges med en duns. Jag hinner tänka “Nu gjorde han sig riktigt illa och kommer förmodligen skrika högljutt.

Men han reser sig upp, rättar till luvan på tröjan som nästan täckte hans ansikte i fallet och säger glatt “oj då”  och fortsätter att skutta fram mot sina föräldrar.

ÄLTA SÖNDER HÄNDELSER

Jag blir lite förstummad, för fallet såg riktigt otäckt ut. Men killen bara reser sig upp och fortsätter mot sitt mål. Att komma ikapp föräldrarna.  Det finns inte på världskartan att han skall låta en ordentlig vurpa hindra honom från att komma fram till sitt mål eller inte ens få honom att ändra sinnesstämning. Han var lika glad efter vurpan som innan.

Då tänker jag på oss vuxna. Tänk om vi kunde anamma lite av killens tänk i vårat liv. Jag inser ju att, om jag hade gjort samma vurpa som killen så hade jag förmodligen legat i gipsvagga nu. Men jag tänker att inställningen är något vi kan använda oss av. 

För visst händer det att vi ibland snubblar och tappar fotfästet. Även fast det inte är just fysiskt att vi ramlar omkull så finns det ju tillfällen där det inte riktigt går som planerat. Där vi helt enkelt snubblar och gör en faceplant.

Jag tror inte att killen på Ikea började älta vad som gick fel, “varför ramlade jag, jag borde inte ha sprungit, varför höll jag mig inte hos min föräldrar, då hade jag sluppit springa ikapp dom och även sluppit att ramla omkull”.

Utan han insåg att han ramlat och att han inte gjort sig illa och sa helt enkelt “Oj då”

LITE MER OJ DÅ!

Tänk om vi kunde använda oss lite mer av killens strategi eller sätt att se på våra egna händelser.

När vi står där och något har skitit sig, när vi verkligen har snubblat och ramlat omkull. Att vi då kan resa oss upp, rätta till luva och säga “Oj då”

För det är ju så att vi garanterat kommer att misslyckas med ganska många saker i livet. Att allt inte riktigt kommer att gå som vi planerat.

Det har garanterat hänt och det kommer garanterat att hända igen.

Så om vi rustar och gör oss redo för att misslyckas med vissa saker. Då blir det ju inte en lika stor grej när det väl händer, om det nu händer.

Det blir lite mer som en axelryckning och ett “oj då”

Vi leker med tanken att vi av någon anledning misslyckas med något. Sen börjar vi älta, “tänk om jag gjort annorlunda, jag borde inte ha gjort, det var ju det jag sa, jag kan inte detta osv”

Kommer det då att ta bort vårt misslyckande? Kommer det ältandet att få misslyckandet ogjort? Nä, såklart inte.

GLÖM ALDRIG DITT MÅL OCH DINA DRÖMMAR

Så den energin vi lägger på att älta det vi misslyckades med kommer förmodligen äta upp oss. Kanske bara för en kort tid, men den kommer i alla fall kosta energi. Energi som vi inte får tillbaka och energi som inte leder oss framåt.

Så när du är på väg mot dina mål eller dina drömma så finns ju risken att du faktiskt snubblar. Ska du ge upp då och tänka “Det är ingen idé, jag kanske ramlar igen” eller skall du resa dig upp och rätta till luvan, säga högt och tydligt till dig själv “oj då” och fortsätta?

Svaret är ganska enkelt eller hur?

HA EN PLAN FÖR DINA MISSLYCKANDEN

När vi vill gör förändringar i våra liv som ska hålla över tid får vi räkna med att vi kommer att misslyckas en hel del. För om det vore så enkelt och smärtfritt att misslyckande var uteslutet så hade vi aldrig hamnat i det läget att vi misslyckats. Då hade allt vi tog oss för lyckats och det skulle inte kräva någon som helst ansträngning.

Men om vi lägger in en plan för hur vi skall hantera våra eventuella misslyckanden, hur skulle det se ut då?

Låt oss leka med tanken att vi vill komma igång med träningen. Vi har ett mål om att träna tre dagar i veckan. Historiskt sett har vi tränat tre gånger på ett år. Så sannolikheten att vi misslyckas även denna gång är ju ganska hög. Det beror framför allt på att vi verkligen tror att vi kommer att misslyckas. Det vi tror på blir ganska ofta en sanning.

Så kommer den där dagen då vi inte alls är motiverade att gå till gymmet. Vi har ett helt batteri fullt at ursäkter till att inte gå iväg. Vi gör allt vi kan för att bekräfta för oss själva att det faktiskt inte handlar om oss, utan om yttre omständigheter som gör att vi inte kommer iväg för att träna.

Så blir vi lite besvikna på oss själva, slår lite extra och klankar ner på oss och talar om “Visste det, jag skulle ju misslyckas” så ger vi upp allt och struntar i att ens försöka igen.

Tänk dig killen på Ikea. Han har precis ramlat omkull, sätter sig på rumpan med armarna i kors och säger: “Visste det, jag kommer att ramla omkull om jag försöker spring. SÅ nu tänker jag aldrig mer springa. Jag sitter kvar här”

Rätt osannolikt va?

RÄTT FOKUS

Jag skulle gissa att killen två minuter efter han ramlat helt enkelt glömt bort att han ramlat. Han kommer kanske ihåg att han sprungit ikapp sina föräldrar efter att han slitit sig från det där superspännande han fastnade vid. Men att han ramlat, det har han inget minne av.

Förmodligen hade han ingen plan på att han skulle misslyckas med sin löpning mot föräldrarna, och när väl incidenten skedde gav han det ca 0% uppmärksamhet och fortsatte i riktning mot sina föräldrar.

Så om vi kan lägga in en strategi för hur vi hanterar  våra eventuella misslyckanden, hur skulle den då se ut?

“Idag har jag verkligen ingen lust att gå till gymmet, jag skiter i det och stannar hemma”

Ställ dig då frågan: “Är det ett klokt beslut och i linje med mina nya värderingar och mål?”

Om jag väljer att stanna hemma, vilken inverkan får det då på mitt liv?

Om jag väljer att just idag stanna hemma, kommer det att rasera hela min värld och kommer det att ge mig rätten att slå på mig själv för att jag misslyckats igen?

Eller kan jag med ett “oj då” inse att just idag snubblade jag, men jag kommer att göra ett nytt försök imorgon?

DU HAR ALLTID ETT VAL

Vi har ju alltid möjligheten att välja. Oavsett om du väljer att inte gå till gymmet eller att faktiskt göra det så stå fast vid till beslut.

Har du valt att stanna hemma så är det ju faktiskt ditt val. Du kan slå hur hårt som helst på dig själv, men det kommer inte att hjälpa. Du kommer inte att kunna backa tillbaka tiden.

Så när du snubblar eller misslyckas med det du företagit dig. Rätta till luvan, säg “oj då” och res dig upp och försök igen.

Ett misslyckande raserar inte hela resan mot dina mål och mot dina drömmar

Det är ditt val, välj klokt, och stå fast vid ditt val!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.