-”Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt – eller hur?”

(Lars Winnerbäck-Tvivel)

Har det hänt att du någonsin tvivlat på dig själv?

Har du någon gång tänkt att  –”det är ingen idé, det går i alla fall inte”

Har du kanske försökt att gå ned i vikt, slutat äta socker, dra ned på rökandet eller kanske sluta helt, dra ned på alkoholen, börja röra på dig mera, jobba mindre, stressa mindre, kanske har du också en lång lista på saker du vill göra för att må bättre men konstant tvivlar på att du klarar av det.

Du är inte ensam, vi är nog ganska många som ibland tvivlar på oss själva, och vad händer när vi återigen bevisar för oss själva att vi inte kan? Just det, vi förstärker tvivlet på oss själva. Vi göder den tanke som talar om för oss –”det är ingen idé”

Men vad händer om vi ändrar fokus, om vi istället intalar oss själva –”det här fixar jag” vad händer med drivkraften då? Kanske ökar den?

Kan vi utmana oss själva med små steg i taget, för att faktiskt bevisa att vi kan och på så vis ge mindre energi åt ”tvivel”

Det låter ju enkelt, så gör vi, då kommer allt bli mycket lättare och vi kommer att må mycket bättre. Det är nog inte så enkelt som det låter, men vad är det som hela tiden hindrar oss?

Vad händer egentligen med oss när vi växer upp, varför göder vi hela tiden ”tvivel” källan istället för ” det går säkert bra” källan. Citerar Pippi Långstrump –”Det har jag aldrig gjort förut, det går säkert bra” Visst är det så att när vi tror på oss själva så går det lite lättare.

Min son sa för ganska många år sedan när han tittade på Idol att han skulle tänka sig att vara med, men han var osäker på om han var hos mig eller sin mamma när finalen gick, och var därför lite osäker på hur han skulle ta sig till Stockholm. Och så tyckte han lite synd om de andra deltagarna för som skulle säkert bli ledsna när dom inte gick till final.

Har jag som förälder hjälpt honom att göda rätt källa då? Önskar att jag kunde svara –”Ja” på den frågan, men tyvärr så har jag nog gjort som många andra. –”Nu måste man ju vara grymt bra på att sjunga för att vinna Idol, men det är klart att du har rätt att drömma”

Det jag borde ha sagt är ju –”Vet du vad, jag fixar så att du kommer till Stockholm, och jag lovar att jag skall bjuda med hela släkten”

Varför blir det så att vi göder fel källa? Det kanske bara är jag, men visst är det konstigt. Jag har under min tid som PT träffat ganska många människor som tvivlat på sin förmåga att göra förändring, men tillsammans har vi gött rätt källa, och tvivel har fått stå åt sidan.

Jag tänker om vi väljer att låta tvivel stå åt sidan och lägger all energi på rätt källa, dvs lägger energin på ”det kommer att gå” så får vi förändringar i vår vardag, i våra liv och vi skapar förutsättningar som gör oss sjukt mycket starkare och då inte bara fysiskt.

Så sluta tvivla på dig själv, börja öva på att tänka som Pippi ”-Det här har jag aldrig gjort förut, det går säkert bra” oavsett vad det gäller, och notera dina framsteg, notera när du vänder den negativa tanken till något positivt, och kämpa på med detta i tre veckor, gör sedan en utvärdering och se om det skett någon förändring.

Tre veckor tänker du, -”det går aldri….. alltid”

Eller hur, visst kommer det att gå bra, ta bara det första steget så är vi på gång : )